Chilepepparn Bolivian Rainbow är en glad liten chili. Den byter färg kontinuerligt då den mognar. Först börjar det som en lila blomma, vilket utvecklas till en lila frukt. Frukten bleknar och blir vit.



Den vita frukten börjar så småningom rodna, och blir gul.



Varefter den blir orange.



Och till slut blir den röd.



När detta håller på med ett flertal frukt i olika mognadsskeden, är det en ganska färggrann buske.



och



Det bästa är att den är ätbar trots att den är fin. Nästa gång ska jag försöka få busken tätare och mer chili på mindre yta. Det borde lyckas helt enkelt med kraftigare ljus och konsekvent tätare bevattning.

Jag blev tillsagd att det var nån slags merit att få Orkidéer att blomma en andra gång efter att man tagit hem dem. I min erfarenhet behövdes bara en del tålamod. Det tog ca fyra månader innan Orkidén jag fått av mamma började blomma igen.

När det är dags att göra mat brukar jag ha någon aning av vilka ingredienser jag vill ha med (eller vad som finns i kylskåpet), så då är det bara att googla ingredienser och "recipe". I detta fall var det "chili lemongrass garlic marinade recipe". Det lärde jag mig av min kompis Pirkka för cirka 10 år sen.

Idag blev det då Australiens Women's Weeklys Chilli and Lemongrass Marinade. Citrongräs, koriander, och naturligtvis chili växer hemma, och det är alltid en njutning att använda verklig närmat. Efter någon justering till, blev det följande marinad:

• Chili: 2 st Super Chili och 1 st Gumdrop
• Citrongräs. Ville inte ha en så stark citronsmak, så jag använde inte den nedersta delen, utan sparade ca 7 cm till nåt annat.
  
• Koriander
• 3 msk Soja-olja
• 2 msk Fisksås (vietnamesisk)
• 2 klyftor vitlök
• 2 tsk brun muskvado-socker (orkade inte leta efter farinsockret)
• Sojasås
• Lite salt, ändå

Receptet är för kyckling eller fisk, men allt är tillåtet, och vi råkade ha lite grisfilé lammfilé som måste användas, så la den i marinaden då. Den marineras än, men det doftade så gott så jag vågar publicera receptet redan nu.

Tillägg 2011-08-07: diskuterade med min brors fästmö som berättade, att denna marinad är en av de vanligaste marinaderna de använder för kött i Vietnam (förutom fisksåsen). Hon hade faktiskt tidigare berättat att de ofta använde nån marinad med citrongräs och chili, vilket var orsaken att jag sökte efter ett sånt recept. Ska just steka lite broiler med samma marinad.

Några kompisar ställde till med grillkväll i en park, och eftersom det var ett större gäng på väg tänkte jag att det kanske kunde gå åt med lite chili. Det vore ju synd, om de förblev oätna.



De större klumparna är Ubatuba Cambuci, och de är mycket milda. Vi fyllde dem med lite färskost och grillade dem mjuka. Nästa gång måste vi lämna fröna i för att få mer smak. De långsmala till vänster är Super Chili, som vi bara spred över våra grillbiffar. Hade inte tid för en ordentlig marinad, och det blev inte så mycket resultat av det. De små runda är Inca Berry, och dem åt vi som snacks. De är söta och passligt starka.

De röda nere till höger är African Devil. Jag googlade namnet just innan vi gick ut, och fick en sida "world's hottest chili seeds", så ingen (inte heller jag) vågade smaka på dem.

Hade med mig en par Gumdrops (chilin, inte godiset) ännu, som även de fungerade som snacks. Kameran fick slut på batteri, så det blev inga bilder från själva grillandet.

Åtminstone vardagsrummets Ebb&Flood kommer ännu att producera mycket chili. Vi får se.

Här hemma har vi redan använt oss av vår egen skörd vid matlagning. Sallad från salladsväggen, olika sorters basilika för pesto, chilin lite hit och dit, osv. De flesta chlin håller bara på att mogna, men det ser lovande ut för en del.

Ubatuba Cambuci ser lustig ut.



Gumdrop var först med frukt, men det tar länge för dem att mogna och plantan mår inte skilt bra. (Se på lövet.)



Inca Berry är en favorit. Den är lätt att odla, producerar mycket frukt och smakar sött och gott.


Super Chili gör mycket frukt, men vi har inte smakat den än.



African Devil är helt mogen men osmakad.



Bolivian Rainbow är vacker och producerar mycket frukt.

För ett tag sen provade jag på att få sticklingar att slå rot i stenull, i stället för att ha sticklingarna i ett glas vatten. Metoden finns väl beskriven tex på fatalii.net. Det fungerade bra: alla sticklingar slog rot under en par veckor, medan sticklingarna i vattenglasen inte hann bilda rötter alls. Jag glömde ta bild tidigare, men det såg ut ungefär så här. (Det är inte stenull i bilden, men samma princip.)



När man låtit sticklingarna slå rot i såna kuber, kan man plantera om dem genom att lägga hela klossen med stickling och rötter tex i mylla.

Egentligen var målet inte att göra fler chilin, utan slänga bort plantorna efter att de slagit rot. Det var lite svårt, så istället beslöt jag mig för att prova på en passiv vattenodlingsmetod (dvs utan pumpar) i miniatyr. Fick på samma gång bruk för mina emaljmuggar.



Muggarna är fyllda med leca-grus, och det är vatten med näringsämne i gruset. (*) Motsvarande "passive hydros" är vanliga, men vanligtvis lägger man inte vätskan rakt i gruset, utan använder ett arrangemang som liknar självbevattning. Det var på Bob Hylands blogg Inside Urban Green där jag läste att denna metod borde fungera bra, bara man låter behållaren bli tom mellan vattningarna. Jag antar att det är för att låta rötterna få luft, och för att vätskan ska bytas helt.

Det är för sent för plantorna att producera chilin i år, men jag får åtminstone se om metoden fungerar.

(*) Leca-grusets pH är justerat till 6 genom att bada gruset i fosforsyra, och näringsämnet är General Hydroponics Europes TotalGro.

Hittade en lite äldre bild av Kaleidoskop Chilins löv då den hade haft löss för en tid sen. Löv i motljus ser ganska häftiga ut.



Den är i vattenodling (Ebb & Flood), och jag löste lössproblemet genom att kasta två tabletter Provado i vattenlösningen. Det var då som löven också blev så stora, antagligen för att Provado-tabletter även innehåller kvävestark gödsel.

Provado är också giftigt för människor, så man vill inte ha det i sina chilifrukter, men plantan var inte så stor och blommade inte än, så ingen frukt var på väg. Ett drag av vattenodling är att den reagerar väldigt snabbt på gifter eller ändringar i näring. Det finns ingen mylla som suger i sig ämnen, så när det finns Provado i vattenlösningen finns den där och dras in i växten. När man tar bort den suger inte växten i sig mer gift.

Det samma gäller dock om timern krashar och pumpen inte går igång. Då får växterna ingen näring alls.

...skulle jag följa metoden skapt av Patrick Blanc. Det finns en video som beskriver det hela i timelapse. Och bloggen DIY Greenwalls beskriver ganska väl hur man gör. Först videon, sen några tankar på hur man går till väga i Finland.



Om jag nu skulle bygga en växtvägg här i Finland, skulle jag gå till väga ungefär så här.

1. Förberedelser

Mäta och fundera en massa för att veta hur stor väggen ska vara, och hur stort vattenförråd som ska finnas. Vattenförrådets vattennivå måste täcka pumpen hela tiden. Växtväggens skiva ska "droppa ur" rakt in i vattenförrådet, osv.

2. Shopping

Puutarhurin Verstas

• En pump med tillräcklig max höjd. (Den skulle jag kanske skaffa från Viherpeukku istället. De har haft bättre pumpar.)
• Kapillärmatta (eller annan syntetisk filt som suger i sig mycket vatten) för att täcka ytan i åtminstone i två lager. (Den här är jag lite osäker på. Det borde finnas tjockare syntetisk matta förmånligare, bara nån kommer på var.)
• Gödsel för vattenodling

Etola

• PVC-skivor för bakväggen
  
• Trädgårdsslang för bevattningen, av passlig storlek för pumpen.
• Passligt med vinklar för att få en horisontell längd av slang längst upp.
• Vattenförråd. Det finns färdiga lådor av plast, men om det inte finns nån passlig gör de måttbeställningar. Helst inte genomskinlig plast.

Valfri järnhandel, kanske Bauhaus då de har mest små prylar

• Några passliga aluminiumbalkar att fästa PVC-skivorna med
• Skruvar
• Stansare och rostfria stansar
• En digital timer. (Det här är lite krångligt för de flesta timers jag hittat har problem med pumpar. En pump har elmotor, som råddar till nåt i elnätet som gör att timern nollställer sitt program.)

Blombutik, vem som helst som säljer förmånligt

• Massor av plantor som passar i det ljus som finns tillgängligt

3. Bygga

Det här kunde bli väldigt långt, men kort version:

1. Aluminiumramen i väggen
2. PVC-skivorna i ramen
3. (Kanske lite tätning med silikon.)
4. Stansa ett lager filt på väggen
5. Placera vattenförrådet. Vattnet från väggen ska ju droppa tillbaka.
6. Borra regelbundna hål i den horisontella delen av bevattningsröret. Täpp till ändan.
7. Fäst vattningsröret och pumpen för att vara säker att det hela passar.
8. Stansa på nästalager till av filten.
9. Fyll på med vanligt vatten och testa, att pumpen och sånt fungerar.
10. Plantera.
11. Blanda gödsel.
12. Programmera timer

Voilá! Växtvägg.

5. Skötsel

Den sköter sig i stort sett själv, men detta kan inträffa:

• Växterna trivs ej: fixa belysning eller riv ut växterna och ersätt med andra
• Sjögräs i vattenförrådet: putsa och tvätta. Gör vattenförrådet mörkare.
• Tilltäppta rör: putsa.
• osv...

...ska fylla i mer med tiden, kanske.

På en arbetsresa till Wien i början av Maj smög jag iväg en kväll för att besöka en växtvägg skapt av Patrick Blanc. Han anses vara "the father of the vertical garden", och gör gigantiska "vertikala trädgårdar". En bild från Madrid finns här i en tidigare artikel på Grönska.

Väggen är rätt ny; den har blivit upprättad i årsskiftet, och det var så pass tidigt på våren att den inte grönskade än, så det var inte en sån hjärtstannande upplevelse som jag hoppats.



Själva väggen ligger i ett trångt utrymme mellan shoppingcentret "the Nouvel tower", i samband med Hotel Sofitel Stephansom Vienna och en närliggande byggnad. Tanken är väl att den ska täcka den andra byggnadens kala fasad med nåt mer intressant. Man ser den genom fönstren på butikerna i shoppingcentret som finns i samband med hotellet. Det är alltså inga vida vyer till väggen, utan den är direkt utanför butikens fönster. Här verkar de sälja sängar.



På sommaren verkar man kunna ställa sig på en terrass och njuta av väggen på nära håll, men det var stängt nu.



...jag ser fram emot att vallfärda till Paris eller Madrid för att se hans andra mest berömda växtväggar.

Jag diskuterade en stund med växtavdelningens försäljare på Stockmann. Vi kom in på vertikala trädgårdar, och hon sa att ämnet hade varit framme på trädgårdsmässan i Stockholm. (Mina föräldrar skickade faktiskt bilder därifrån. Tack!) Jag funderade då att det måste finnas skrivet om dem på svenska webbsites, och det finns ju en del.

Tydligen är den etablerade termen "växtvägg", så jag ska börja använda det här också. De som hängt med här längre har möjligtvis lagt märke till att jag yrat mellan levande vägg, vertikal trädgård, salladsvägg, salladstavla, osv. Växtvägg får det heta.

Växtväggen har sitt ursprung i Europa; det verkar vara allmänt accepterat att fransmannen Patrick Blanc var den första som byggde dem, och redan på åttiotalet. Han gör dem stora och ståtliga, och det var bilden av hans mur vegetal i Madrid som fick mig intresserad i ämnet.



(Bilden är från Flickr, tagen av Jordi Chueca.)